22 jun, 2015

Kl 19:18

Efter att våra älvar och åar byggdes ut med vattenkraftverk och regleringsdammar under framförallt 40 och 50-talet ödelades många vattendrag helt på liv i och med nolltappning, och avledning av allt vatten in till vattenkraftverket (torrfåror). Eftersom att det inte anlades några fiskvägar eller omlöp förbi dessa kraftverk och dammar gick det hårt åt för den fisk som behöver rinnande vatten för att föröka sig. Fisken hindrades att komma åt sina lekplatser och dog ut.
Det tydligaste exemplet på detta är att vi inte längre har vandrande lax och havsöring samt ål i Ljusnans och Voxnans avrinningsområden idag.

Även de lokala och mer stationära lekvandrande fiskarna blev lidande, däribland den unika stammen svartå-öring som levde och lever i Häsbosjön, Mållången, Telningen samt åar och bäckar som rinner in och ut ur dessa.
Svartå-öringen är nedströmslekande så den är extra känslig, eftersom dammarna ligger i utloppet av sjöarna.
Som tur var byggdes ingen regleringsdamm i Häsbosjön, så där lever och frodas den.

Men, nu mer finns sedan tidigt 2000-tal fler omlöp och fiskvägar i detta avrinningsområde. Och därför har vi idag satt ut svartå-öring på några ställen i ett försök att återfå sjölevande öring där den fattas.

Nu måste vi fiskare tänka långsiktigt, och inte fiska på denna fisk, och om vi får en att genast släppa tillbaks den.
Vi kommer att sätta ut svartå-öring här några år och därefter se om den kan föröka sig själv. Därför måste vi samarbeta, alltså all öring i dessa vatten som vi får av misstag ska tillbaka i vattnet levande.
Om vi åter igen ska få ett livskraftigt bestånd av öring där vi kan ta upp räntan av fisken och äta, så måste vi göra på detta viset.

Om ni av misstag skulle få en öring, så skulle vi gärna vilja veta var och hur stor den var. Maila mig Magnus: magnus@alftafvof.se eller Benny: benny.backeby@alftafvof.se



comments powered by Disqus